Jag har totalt förträngt att jag någonsin påstått något åt det hållet.
Igår på väg hem efter jobbet.
Snöyra.
Skulle fixa med fåren först.
Det tog lite tid men inte kunde det väl ha drivit igen totalt över genvägen, det var ju ok på vägen till fåren.
Jag chansar……….
Jo det gick ju bra i kurvan och halvvägs till nästa.
Sen tog det stopp….STOPP och snön var snart i stort sett jämnhög med motorhuven både framför och bakom bilen.
Med hjälp av yngsta sonen tog det dryga TRE TIMMAR att skotta fram bilen en bit i taget samtidigt som det yrde igen, igen.
Vilken tur att han var hemma.
Snöyran var som små nålar i ansiktet och ibland blåste det så att man var tvungen att hålla andan och göra som strutsen.
När drygt hälften var skottat kom tre grabbar i en EPA-traktor förbi och hjälpte till med resten – då gick det mer än dubbelt så fort – TACK!!
Idag syns det inte ens att vi skottat eller att en bil stått där, allt är jämnt och fint och lika djupt som tidigare.
Det enda som till fullo uppskattade yrvädret var det lilla yrvädret hemma hos oss, dvs Lacey.
Hon kunde inte alls förstå varför ingen ville vara ute när det äntligen var så mysigt och spännande.
Hundväder….jo jo.