Varg och jakt på varg har alltid varit ett hett diskussionsämne.
Alla jägare är INTE varghatare och alla ickejägare älskar INTE varg.
Det är enkelt men farligt att dra alla över en kam och det vill jag INTE göra.
Men dagens artikel i Expressen angående tjuvjakt på varg och ett reportage i veckans Ena-Håbo Tidning angående vildsvin får mig ändå att jämföra.
Nu är det mycket möjligt att jägaren som intervjuas i Ena-Håbo Tidningen INTE alls tillhör gruppen varghatare men skillnaden i hur man ser på jakthundens död beroende på vilket djurslag som är förövare är markant.
Denna jägare är säkert en både klok och förståndig person men det blir mycket intressant om man jämför med de skräckberättelser och bilder på skadade hundar som visats i dagpressen när det gäller vargdödade jaktkamrater. I de fallen finns ingen antydan till förståelse och eventuella uppmaningar att inte vara rädd för vargen, kan i alla fall inte jag komma ihåg.
Det faktum att jägarförbundet avbröt allt samarbete i vargfrågan då skyddsjakten drogs in säger mycket om mångas åsikt i frågan och jag kan tänka mig hur rubrikerna skulle sett ut om en skadeskjuten varg bitit en jägare under ett eftersök.
Vildsvin är ju en grupp djur som ökar markant varje år och även om de normalt är skygga djur ser man tydligt var de gått fram och uppbökade gräsmattor eller åkrar blir allt vanligare i mitt vildsvinstäta område.
Tyvärr blir det också allt vanligare med vildsvinsdödade hundar och om det står det väldigt lite eller inget alls om i pressen.
Synd, tycker jag då andelen skadade och dödade hundar kanske skulle bli mindre om folk förstod att det inte är helt riskfritt att ha sina hundar springande fritt i skogen. Alldeles oberoende av om man är jägare eller ickejägare och om det finns varg eller vildsvin där.