Dagboken

Eftersom jag är ledig idag firade jag och hundarna med en extra lång morgonpromenad.

Lite gråmulet men härligt ändå………….

Ibland får man inse att man INTE är intressant, åtminstone inte för alla.

men annat blir det om man säger – godis!

Jen gör sig fint i gullvive-backen

Tog vägen förbi sjön och doppade tassarna innan vi vände hemåt.  Det var kallt!

Lacey och Billy myser i vårsolen

Jag glömde att det bara var mars.

Blommorna, de vackra blå i gräsmattan trodde också att det var vår.

Och så blev det vinter igen.

Fåren hade nog gärna fortsatt haft vår.

Vårkänslorna försvann lite när det blev vintervackert igen.

Men solen lyser och värmer och snart, snart blir det vår. På riktigt.

Fåglarna kvittrar, solen lyser, det glittrar i snön, det är snö och ljust ända till klockan fem på eftermiddagen.

Har en blåmes som hysteriskt knackat på fönstret i flera dagar.

Hur får man den att sluta???

Har hängt ut en talgboll men det hjälpte inte, kanske ser den sig själv och försöker febrilt jaga bort inkräktaren men………..

Blåmesen är en favoritfågel men just nu hjälper det inte.

Tog en  söndagspromenad i solen.

Egentligen borde jag kalla dagboken för ”kanske var tredje månad eller så” men vadå! Bättre att vara ute och leva än att sitta inne och skriva om inte tiden räcker till.

Igår var jag iaf. på skogspromenad med hundarna. En sån där underbar höstdag som bara lyser och värmer och får en glad.

Ångrade att jag inte tog med kameran.  Det blir inte så bra bilder med mobilen men det var så vackert att jag inte kunde låta bli att fota ändå.

Vem kan gå oberörd förbi en påskrisbuske i oktober

Eller en vackert gul skogsväg

Tyckte att hundarna skulle göra sig där men vi hade vissa samarbetssvårigheter

Nyponbusken vi går förbi varje dag och Cory såklart

Sen är alla vackra rosor inte blommor

Första gången på Botaniska i Uppsala

Ikebana – kanske något för ett bröllop

Fantastiska hårkreationer och blomsterverk

En favorit med underbara frökapslar vid foten

Vi tog även en tur bland vackra och exotiska växter

Stora och små  i alla färger och former

Röd borst eller stora frö-ögon

De som nästan inte syns

eller som inte är så vackra – Snödrottningorkidé

Underbara klockor på detta lilla  träd

En röd Passionsblomma

och en lång Målarpensel

Djurlika skott

Vackra frökapslar

Och mängder med insekter som frossade i läckra blommor





Och sist men inte minst häftigt.  Linnés lagerträd minst 250 år gammalt.

 

Kallt, på det viset det blir när det är fuktigt. Rått och blött och mörkt.
Längtar efter snö och riktig kyla, varmare kyla som man kan klä på sig mot.
Och snö som ger ljus och glädje, så glad som man bara kan bli av att gå väl påpälsad i snöfall. Det är speciellt.

Mina får är ju bara sex stycken numera och tycker som jag, att fuktigt är mycket kallare än kallt.
Tur att de får röra på sig, bli lite varma emellanåt och göra en och annan ”riktig hund” lycklig.

Har inte riktigt haft tid att sitta ner och blogga så mycket. Det är och har varit många kurser och mycket jobb men samtidigt är det ju roligt med nya lärdomar.

Jag är ju sen barnsben en bokmal av stora mått och insåg idag att vissa saker kanske inte är så annorlunda. Läser man romaner som handlar om livet runt förra sekelskiftet så tar det stor del av livet  då (iaf i den högrestånds-familjen) att sköta korrenspondensen. Inte helt olikt hur man idag kollar mailen, skriver själv och håller sig uppdaterad på andras bloggar eller facebookar. Intressant hur saker inte förändras.

Nu lär jag inte ha så mycket tid framöver heller att uppdatera min blogg men förhoppningsvis kommer snön och ljuset snart. Annars är det ju dags att hjälpa naturen på traven och lysa upp från insidan.
Det är nått att se fram emot.

De sista dagarna på resande fot tog vi oss så sakteliga ut mot kusten.

Första stoppet var i Vadstena.

Jag älskar dessa underbara små blommiga prång som finns i gamla städer.

Naturligtvis var Birgitta där.

Vi tog en fika i skuggan och Lacey funderade länge på var husse tagit vägen.

Vadstena slott med vallgrav.
En imponerande plats att ha sin båt på.

På campingen fick vi besök av denna lilla stickiga figur.

Räddad och utanför stängslet vågade den titta fram litegrann.
Han var uppenbarligen van att bli matad och hade lyckats hitta in i kompost-hagen.

Sista stoppet var vid Stendörrens naturreservat strax söder om Trosa, en lite blåsig men härlig dag.

Det är härligt med semester

Dalsland är ett av  de vackraste landskap jag vet.

Här är utsikten från Halmens hus i Bengtsfors.

Naturligtvis åkte vi  till Håverud och tittade på akvedukten.

Sist vi var där paddlade vi igenom den och  det var intressant att se hur det fungerade från landsidan.

Jen och Lacey tittar på när slussen fylls.

Jag hade aldrig kommit på tanken att järnvägsbron vevades upp för hand.
Helt fantasiskt i vår automatiserade värld.

Ett par tyska turister vi pratade med trodde först att brovakten bara showade och skulle visa hur det gick till i gamla dar,  för att sen ”trycka på knappen”.

Jo jo, vilket sommarjobb dessa brovakter har,  inget för veklingar inte.

Vi åt en god middag på serveringen vid kanalen.

och hundarna låg snällt utanför staketet och väntade.

En dag gjorde vi Baldersnäs, där den här roliga stammen efter en hängask stod kvar.

Lacey passade på att balansera lite på en stenmur i trädgården.

Jättegrytorna vid Steneby kyrka är fantasieggande skapelser gjorda av inlandsisen.
Den största är 10 meter i diameter och ca åtta meter djup. Här kikar hundarna ner i en lite mindre.

Nästa resmål var Karlsborg vid Vätterns västra strand.

Fästningen var en storslagen skapelse som rymde ett helt samhälle.
En plats skapat på 1800-talet, som plats för mobilisering ifall ”ryssen” skulle komma.

På kaféet vid soldatens hem var det utställt vatten, en mycket uppskattad gest för en hundägare.

På muséet finns detta vackra schabrak med remtyg som tillhört HKH Prins Eugen som husar.

Kanske såg hästen ut såhär?

Kyrksalen hade enorma takkronor och många valv.

Dyrgripen var nog Karl XII bibel som han enligt sägen hade med sig i fält och läste ur varje dag.

Hundarna fick inte gå på museum men väntade snällt i bilen så länge.

Sen tog vi en promenad och de fyrbenta fick svalka sig med ett bad.

Vid badstället fanns detta alster av en kreativ konstnär.

Sista delen hem kommer en annan dag…………..

Husvagn, två vuxna och tre hundar…….fungerade alldeles utmärkt

Kompostgaller är en underbar uppfinning.

Visserligen blev hundarna lite bortskämda men det var ju semester och då ska väl även hundar ha det bekvämt.

Cory avstod prinsess-fasonerna och sov på golvet medan töserna vräkte sig i varsin soffhörna.
Hemma brukar Jen alltid gå undan till sin hörna men här var hon ständigt nära och det var riktigt mysigt tyckte både vi och hon.

Bad blev det mycket av och förutom den gången Cory plurrade rejält i en djup och ström bäck (tack och lov hade jag koppel på och kunde dra upp honom) var badstunderna välkomna avbrott i värmen.

Vi åkte via Leksand och norrut via Sveriges högst belägna ort, Högvålen på 830 m ö h.
Renar fanns det gott om. Ståtliga tjurar med stora horn och i björkskogen var renarna nästan kamoflagefärgade när de bytte ut vinterpälsen.

Jag passade på att dra upp en riktig fisk till middagen. Stolt? jag? nähä då, och god var den också.

När SMHI visade + 5 grader och risk för blötsnö valde vi att vända söder och västerut.

Vi gjorde ett stopp längs Klarälven och kanske skulle det fungera att åka flotte även med hund.

Det såg i alla fall mysigt ut att sakta glida fram längs älven.

Nybadad värmslandsvarg.

Selma Lagerlöfs Mårbacka blev en trevlig rastplats.

Akka

I ett fönster hittade jag Cory och mig själv.

Målet var Dalsland och även om vi inte campade i Åmål så tog jag ett kort på fyren där.

Fortsättning följer………………..