Dagboken

Varg och jakt på varg har alltid varit ett hett diskussionsämne.
Alla jägare är INTE varghatare och alla ickejägare älskar INTE varg.
Det är enkelt men farligt att dra alla över en kam och det vill jag INTE göra.

Men dagens artikel i Expressen angående tjuvjakt på varg och ett reportage i veckans Ena-Håbo Tidning angående vildsvin får mig ändå att jämföra.

Nu är det mycket möjligt att jägaren som intervjuas i Ena-Håbo Tidningen INTE alls tillhör gruppen varghatare men skillnaden i hur man ser på jakthundens död beroende på vilket djurslag som är förövare är markant.

Denna jägare är säkert en både klok och förståndig person men det blir mycket intressant om man jämför med de skräckberättelser och bilder på skadade hundar som visats i dagpressen när det gäller vargdödade jaktkamrater. I de fallen finns ingen antydan till förståelse och eventuella uppmaningar att inte vara rädd för vargen, kan i alla fall inte jag komma ihåg.

Det faktum att jägarförbundet avbröt allt samarbete i vargfrågan då skyddsjakten drogs in säger mycket om mångas åsikt i frågan och jag kan tänka mig hur rubrikerna skulle sett ut om en skadeskjuten varg  bitit en jägare under ett eftersök.

Vildsvin är ju en grupp djur som ökar markant varje år och även om de normalt är skygga djur ser man tydligt var de gått fram och uppbökade gräsmattor eller åkrar blir allt vanligare i mitt  vildsvinstäta  område.
Tyvärr blir det också allt vanligare med vildsvinsdödade hundar och om det står det väldigt lite eller inget alls om i pressen.
Synd, tycker jag då andelen skadade och dödade hundar kanske skulle bli mindre om folk förstod att det inte är helt riskfritt att ha sina hundar springande fritt i skogen. Alldeles oberoende av om man är jägare eller ickejägare och om det finns varg eller vildsvin där.

Jag brukar påstå att jag älskar Border colllie av födsel och ohejdad vana och är invallad redan som barn.
Och det stämmer nog att en border alltid kommer vara en ”riktig hund” för mig.
Det är den hund vars sätt och rörelsemönster jag är uppfödd med och van att se och läsa. Och att valla är verkligen det mest fantastiska man kan göra tillsammans med sin hund.

Att skaffa en valp av annan ras var inte helt självklart men beslutet känns ändå riktigt bra nu, för hon är en härlig tjej.
Hon påminner mycket om en sent utvecklad Border collie fast utan dess specifika sätt att röra sig.
Hon rör sig med liksom större rörelser och däremellan skuttar hon fram och står gärna på bakbenen och dansar runt.

Till psyket lugn och sansad utan att vara någon mespropp och leker gärna självständigt men visar ett stort intresse i att ”hjälpa till”.

Hemkär är hon helt klart och månar även om alla familjemedlemmar som hälsas översvallande när de kommer hem.

Att hon är av en icke godkänd ras stör mig inte så mycket mer än att det är komplicerat att förklara och rasnamnet kan få en att vricka tungan.

Annars är det mest som när jag var liten och folk frågade vad Roy var för ras.

Här är Roy och jag    Han var född 1956, kom från Skåne och hette något så tjusigt som Roy av Dela Rondo och jag tror jag minns två namn ur hans stamtavla, Silva och Bambi.
En Border collie var ju inte nån känd ras på den tiden och jag vet inte om de var godkända i Sverige då på 60-talet.
Jaha en blandras,  var i alla fall den kommentar man brukade få efter att ha försökt förklara.

Och det är precis vad Lacey räknas som idag, en blandras.
Men jag blir himla glad varenda gång någon undrar om det är en aussie, för det är precis så hon ska se ut och vara, utan kompromissar.

Och jag har tyvärr sett en del dåliga exemplar av aveln och storleksmässigt tycker jag inte att rasen ska finnas i toyvariant.

Hon är nämligen en Miniature American Shepherd.
Alltså en mindre variant av Australian Shepherd, tidigare kallad mini-aussie som sen i maj i år har ett eget rasnamn.
Samtidigt fick de av AKC utsett en moderklubb MASCUSA och står numera på AKCs Stock service lista och förhoppningsvis blir de godkända som ras inom några år.

Men allt det ligger i framtiden och Lacey är en underbar liten tjej som vi förhoppningsvis ska ha mycket roligt med många år framöver.

Fast idag ska vi till veterinären och få medicin mot en trolig urinvägsinfektion och vi jobbar hårt på att få ihop ett urinprov.

De sista veckorna har inte riktigt gått min väg.
I alla fall inte på det tekniska planet.
Datorkrasch och mobilpaj !!!
Jag förstår inte hur jag klarade mig förr och hur snabbt jag blivit van vid dessa tekniska behov.
Nu är i alla fall datorn igång igen och jag har lånat makens avlagda gamla mobil.

När det gäller de fyrbenta så är det helt underbart med valp igen.
Cory och Jen tycker för det mesta likadant och jag har bildbevis på att hon får ligga i Jens bädd.

Laceys öron ser numera likadana ut och hon börjar bli tonårsgänglig i kroppen.
Svansen börjar få en vacker fana och hon är både busig och glad, precis som en valp ska vara.

Och krokodil……… fast med tigermorr och kattskutt.

Jag vet att jag köpte en hund!!

Skogen är fortfarande full av guld i trattform och vi har fyllt på förråden inför vintern.

SM i fårvallning gick i Skåne i helgen och det var många duktiga ekipage från ”min klubb” som kvalificerat sig.
Speciellt grattis till Björn, Eva och Sven som placerade sig 7:a, 9:a och 11:a i finalen.

Här hemma väntar fåren på att bli höst-klippta och jag på att få en massa ny ull att ”leka” med.

Då har det gått snart tre veckor sen vår nya lilla tjej kom hem till oss.

Hundarna var inte odelat förtjusta till en början men nu börjar det släppa.
Lacey som hon heter har ett alldeles utmärkt kroppspråk och skulle än så länge inte komma på tanken att vara ofin mot ”de vuxna”

Cory springer inte längre undan när hon kommer i närheten och han har börjat med lite försiktiga lekinviter men oftast med mig emellan som buffert.

Jen är mer åt det fostrande hållet  och Lacey har stor respekt för henne men samtidigt är det nog Jen som visat mest intresse även om hon INTE tycker om när det busas för mycket.
Båda hundarna verkar turas om att hålla koll på Lacey när hon är ute på tomten och våra promenader gås numera betydligt mer samlade och i sakta promenadtakt.
Över huvudtaget tycker jag att det är mycket lugnare i vår lilla flock.

Det här med hundars kommunikation är verkligen intressant och vi fick oss ett gott skratt förra veckan när när vi satt vid matbordet.
Jen låg på ena sidan bordet och säkert fyra meter därifrån försökte Lacey brotta ner ett par skor.
Det fick hon så klart inte och hon blev tillsagd flera gånger att sluta ( läs bortlyft), till sist lyfte Jen på huvudet och morrade.
Hon reste inte ens på sig och så snart Lacey slutade brottas med skorna lade hon lugnt ner huvudet igen.
Jen hade helt enkelt ledsnat på vårt tjat och skötte saken på sitt betydligt mer effektiva sätt. Så enkelt det kan vara.

Nu är ju Lacey varken svart-vit eller border collie men fast hon inte är en ”riktig hund” så är hon så himla söt o go och jag är verkligen jätte-förtjust i henne.

Som alltid med smått i huset är det fullt upp och jag vet vad jag har att göra ett tag framöver och hon kommer säkert som alla andra hundar jag haft vara väldigt billig ibland.
Men däremellan ska jag njuta i fulla drag.

är den tid på året då man ska…………

Koppla av

Njuta av att vara tillsammans

Se solen gå ner

I Enköpings idéträdgårdar kan man se vad man kunde ha gjort på betongkursen i våras

men mest av allt kan man bara njuuuta………..

Jen väntar på att hennes kompis ska komma hem igen.

Själv väntar jag på semesterutflykten men det var visst nått med förgasaren.

Så jag har tagit hand om bären. Krusbär, blåbär som jag plockade i svamp-skogen och båda sorters vinbär.

Det är mycket bär i år och dagen idag har varit 12 timmar lång.

Plocka, sylta,safta och massor med gelé och ”var i helskotta ska jag få plats med allt detta”?

Vi får nog fixa ordning jordkällaren men det får vänta till senare.

Jag väntar också på något, det kommer också senare, fast innan semestern är slut.

En fjärdedel av semestern har snart gått och vädret var i alla fall MYCKET bättre än utlovat.
Några sköna lugna dagar.
Pyssel med båten som nu är lagad, inte av mig utan av maken.
Själv har jag sytt gardiner till ruffen så vi kan sova otittat.
Inte båtmässigt randigt men rätt snygga, tycker vi.

Jag har en bekant som jag brukar gå morgonpromenaderna tillsammans med.

Hon själv har en labradortik men ofta bor det tillfälligt en eller två semesterfirande hundar hos henne och så länge det är tikar fungerar det alltid utan problem.

De senaste två dagarna har vi varit två vuxna ett barn och fem hundar och promenaderna gått ner till vattnet och det är roligt att se hur mysigt alla hundar tycker att det är.

Det är svårt att få med alla på bild men här är dom

Insåg att…..min gräsmatta inte är en gräsmatta.

Bortglömd och eftersatt har den helt ändrat karaktär.

Rikki var barnens älskade hund, han skulle ha fyllt 21 idag, men så gammal blir ju inte en hund.

Han älskade att ligga på tomten och det var där han låg, under äppelträdet den dagen han blev sjuk.