Dagboken

Någon sa en gång att masar är som pringels det räcker inte med bara en. Nu gillar jag inte pringels men masar, det gillar jag.

Det är länge sen jag uppdaterade och en hel del har hänt sista året.

Bullet flyttade i slutet av februari hem till oss från Texas, USA. Han ägs tillsammans med Therese och är en helt underbar liten hund. Gosig och älskar alla är världens snällaste och hur enkel som helst att ha med i alla miljöer. Bättre hund hade vi inte kunnat få.

Milli som jag behöll från senaste kullen har plötsligt blivit 1½ år och har vuxit till sig det sista halvåret. Hon är verkligen en hjärtehund, så rolig att träna och det börjar bli dags att röntga och se om hon håller måttet för vidare avel. Mentalt är hon en cool tjej som tillsammans med Bullet låg och slappade i soffan vid tolvslaget utan att bry sig och händer det nått oväntat är hon nyfiken på att undersöka vad det var.

Båda visades på SMASKs rasspecial i höstas och fick bra kritik. Bullet som redan är US CH fick såklart Exc och HP och Milli som är lite för stor fick ett VG, de skötte sig fint och låg lugnt och slappade när jag ville titta på de andra.

Vad kommande år har att erbjuda ska bli spännande. Förhoppningsvis ser en kull valpar med Bullet som pappa dagens ljus här hemma och det ser jag verkligen fram emot.

En härlig semester hade vi och idag har jag roat mig med att gå igenom semesterbilderna.

Camping var det som gällde och både vi och hundarna trivdes.

En mysig rastplats, där vi stannat förr.

Målet var Duved där det var en härlig utsikt från Karolinermonumentet.

Efter Karl XII död blev återtåget över fjället hård då de drabbades av snöstorm. Av armén på ursprungligen 6000 soldater frös över hälften ihjäl på fjället och av de återstående 2100 blev 600 inviladiserade.
Ett tragiskt slut.

Vattenfall är fantastiska naturkrafter och det blev några på resan både med och utan vatten.

Tännforsen.  Sveriges största vattenfall sett till mängden vatten.

Ristafallet där Ronja spelades in. Längs älven fanns en underbar stig av rötter.

En del vattenfall finns inte mer.

Döda fallet är resultatet av en misslyckat kanalgrävning där målet var att skapa en väg att flotta timret i då det slogs sönder i Storforsen.
Magnus Huss, Vildhussen kallad var arkitekten bakom verket och han blev inte en populär person bland bönderna i Ragunda.
Den 6 juni 1796 gick allt snett, hela älven tog en ny riktning och på bara fyra timmar torrlades Storforsen och den 2,5 mil långa Ragundasjön tömdes på allt vatten.
Kvar idag finns en fantastisk plats att besöka. Spångar och trappor tar dig hela vägen genom den gamla kanjonen.

Ett besök till Kolåsen blev det. Vacker natur och gudomligt god röding på fjällhotellet.

Mina fina hundar i en blomsteräng.

Men semester består ju inte bara av natur, lite kultur krävs också.

Ragundatrakten och Utanede bjöd på den enda kungliga thailändska paviljongen utanför Thailand.
De uppfördes på 90-talet till minne av Kung Chulalongkorns resa i Sverige 1897. Han står staty i paviljongen och det offras färska blommor varje dag.

Stenegård i Järvsö bjöd på utställning av manlighetsnormer. Ska inte påstå att jag förstod allt.

Träslottet i Arbrå  hade en utställning med fjällkor av Magdalena Brunzell. Helt underbara.

På vägen hemåt stannade vi till i Hassela. Gott fika och krolliljor mot tegelväggen.

Vi besökte Wij trädgårdar. En annorlunda trädgård med utställningar och trädgårdskonst.

Underbara metallkonstverk i tall-allén.

Textil stubbe.

Pelargoner, rosor och digitalis och nått för hundarna.

Edvard Koinberg hade en fotoutställning om växters kärleksliv. Så vackra bilder.

Avslutade semesterresan med att besöka kompisar på Berkinge vildmarkscamp. En fint ställe med natur, äventyrsbad och servering med rättigheter mitt ut i skogen.

Väl hemma tog vi en tur till Haga med fjärilsmuseum och en promenad i parken.

Både fjärilar och andra djur

För vissa fjärilar är det insidan som räknas.

Inoff utställning på Vilsta i Eskilstuna den 28 maj 2016 med domare Kerstin Patzold från Tyskland

Många fina hundar och trevliga människor.

Här kommer lite bilder, den första från fredagens grooming och därefter från vissa av klasserna på lördagen.

För Lacey och mig var det första gången på en utställning och vi är både trötta men nöjda med vår insats.

Så var det en bra bit in på det nya året och jag har äntligen lyckats sätta mig ner för att skriva.

Januari har varit både kul och intensiv.

Ovanligt lugnt på nyår sett från hundarnas synvinkel där omgivningen lyckades samordna de mesta fyrverkerierna runt tolvslaget.

Jag är så tacksam för det å mina ljudkänsliga hundars vägnar.

En tur till My Dog i Göteborg sammanföll med Götets första snöfall. Vi bodde på 21 våningen på Gothia Tower och hade en makalös utsikt över stan.

En hissnande upplevelse var bassängen i bara glas som hängde ut från huskroppen över tjugo våningar upp.

Där skulle jag aldrig bada!

Ögonfröjd var förutom hundarna på utställningen, alla vackra installationer på Gothia

och smart odling av sticklingar, hela väggen full.

En skön avslappnande och härlig weekend, precis vad  vi önskade.

60-årskalaset den 23 blev en härlig dag med blommor, mat och tårta och paket

Nu väntar februari ……………..och allt jag önskar för tillfället är att snön kommer tillbaka.

Mötte upp C på  Alsta Trädgårdar  och hade en härlig dag.

Det var ull-utställning och det är alltid roligt att se vad andra pysslar ihop.

Härliga hattar, vantar och sockor, glada sockor!

Underbara krukor i ull.

Såg även en jättevacker fäll som jag var lite sugen på och en geting av den vänligare sorten hängde i taket

Solen förgyllde vårt besök och vi kunde sitta ute och fika.

Prata kunde vi också för vi kom dit när de öppnade och plötsligt var klockan eftermiddag.

Roligt att vi har så mycket att prata om och tur att vi ska på Tullmuseum i veckan för vi hann nog inte riktigt prata klart.

Solen lyser fortfarande upp tillvaron de flesta dagar och det är skönt då sommaren inte går till historien som en av de bästa.

Här hemma har allt återgått till det normala, valparna har flyttat och de stora har även de hittat sina gamla rutiner.

Lite tomt är det nog i alla fall och det händer att jag drömmer på mornarna, om valparna att jag ska gå upp och pyssla om dom.

Det som förvånat mig mest är nog att Jen har sörjt.

.

Hon som alltid börjar med att vara så hård tog verkligen in de sista två töserna i flocken och har varit riktigt dämpad den de första veckorna efter deras flytt, lilla trollstumpan.

Annars har det varit lite pyssel i trädgården och det känns riktigt bra med den nya stora altanen.

Lyckades hinna med och koka blåbärssylt och vill verkligen hinna ut och plocka lingon också för det är stor skillnad med hemgjord sylt.

Har fixat en egen sida till bara valparna.

Självklart hittas den under – dagboken och fliken – valpar.

De andra hundarna tycker matte är urtråkig men ett par rejäla promenader har det blivit och deras husse har varit snäll, många gånger däremellan.

Lacey börjar bli lite varm i kläderna och vågar gå ifrån valparna litegrann och det är bra för då får dom sova ostörda.

Det är skönt att solen tittat fram igen och man kan vara ute och njuta. Fram för fler sådana dagar.

Cory däremot äter fortfarande dåligt och har sammanlagt gått ner nästan två kilo. Min veterinär är tillbaka på måndag så jag får ta en diskussion med henne då.

Det grumlar lite glädjen med alla fina små men hoppet är ju det sista som överger………….. så det går nog bra.

Han blev ju bara 12 år i mars, en herre i sina bästa år. Min hjärtehund.

Lacey har varit så duktig

De andra satt utanför och höll koll

Nu är vi trötta allihop, även de små.

……  mot en vintagedag med syster på Venngarn.

Hotell Anstalten i sin prakt

och slottsgården full med bubblor och barnvagnen lastad och klar.

En Duett med ett ägg.

Klockhalsband för de kreativa

och leksaker fyllda med nostalgi.

Den här årstiden när allt börjar blomma är verkligen en av de bästa

Utanför huset blommar kastanjen i all sin prakt och det doftar underbart.

Var ner i Tollered och tittade på den inofficiella utställningen för masar och det var över 50 anmälda hundar.

Träffade Laceys fästman Billy där.

Han kom tvåa i sin klass efter Laceys brorson Piggelin som jag blev förälskad i när vi träffades första gången i Sysslebäck.

Den svenska klubben – Svenska Miniature American Shepherdklubben – bildades här i Tollered.

Och från 1 juli i år når rasen fullt erkännande i AKC och därefter kan ansökan göras för godkännande i SKK.

Lacey fick av naturliga skäl stanna hemma och nu går vi i ”nervös” väntan på det som komma skall.

Håller tummarna för att det inte ska bli en massa komplikationer och nyfiken på hur många det är.

Lite tjock är hon…………