Dagboken

Jag har verkligen längtat.

Att ta med mig  hund och kamera ut i skogen och bara njuta av att vara här och nu.

Och idag så blev det äntligen av.

Lacey fick  ”äran” av att vara fotomodell och vi hade ett par underbara timmar tillsammmans.

Tyvärr hade det mesta av snön töat bort

Visst var det lite halt på sina ställen men skogen var full av roliga stenar, stockar och rotvältor att hoppa upp eller balansera på.

Här är en stilstudie på Lacey i full fart – för det mesta i alla fall.

Vackert vid sjön

Jul och nyår avklarade.

Det blev jul med familjen och nyåret nerbäddad. Man kan ju inte få allt.

”Lite” kallt har det varit men hellre det än slask och jag är grymt glad att snön ligger kvar. Världen är så mycket renare och vackrare då.

Jen och Lacey har båda klarat av sina löp utan missöden och det känns ju bra. Cory klarade sig utan prostatbesvär den här gången, tack o lov. Kanske beroende på mina ändrade rutiner.  Cory och jag tog egna promenader, han  fick mycket fårkontakt och vara mer avskild hemmavid. Och jag fick dubbelt så många promenader, men om det var det som hjälpte var det värt varenda steg.

Jobbet tar mycket energi och det är mycket utbildning i vår, fast det är ju bara kul.

Jag längtar däremot efter en solig dag med hundar och kamera i skogen och en grå dag inne och grotta ner mig i gamla släktingar.

Insåg för ett par veckor sen att jag på 90-talet bott granne med en avlägsen släkting ( våra farfäder var kusiner) och det hade jag ingen aning om. Så konstigt liten världen ändå är, att vi båda med anor från östgötaslätten skulle hamna i samma lilla ……….

Det enda som retar mig är alla människor som prompt måste spara på sina nyårsraketer och smällare, för att förpesta tillvaron för skottberörda hundar i flera veckor efteråt.

Till nästa år kanske man ska prova en höstkurs med  tillvänjnings-skiva innehållande ”otäcka”  ljud.

Var man nu kan hitta en sån.

Jag har totalt förträngt att jag någonsin påstått något åt det hållet.

Igår på väg hem efter jobbet.

Snöyra.

Skulle fixa med fåren först.

Det tog lite tid men inte kunde det väl ha drivit igen totalt över genvägen, det var ju ok på vägen till fåren.

Jag chansar……….

Jo det gick ju bra i kurvan och halvvägs till nästa.

Sen tog det stopp….STOPP och snön var snart i stort sett jämnhög med motorhuven både framför och bakom bilen.

Med hjälp av yngsta sonen tog det dryga TRE TIMMAR att skotta fram bilen en bit i taget samtidigt som det yrde igen, igen.

Vilken tur att han var hemma.

Snöyran var som små nålar i ansiktet och ibland blåste det så att man var tvungen att hålla andan och göra som strutsen.

När drygt hälften var skottat  kom tre grabbar i en EPA-traktor förbi och hjälpte till med resten – då gick det mer än dubbelt så fort – TACK!!

Idag syns det inte ens att vi skottat eller att en bil stått där, allt är jämnt och fint och lika djupt som tidigare.

Det enda som till fullo uppskattade yrvädret var det lilla yrvädret hemma hos oss, dvs Lacey.

Hon kunde inte alls förstå varför ingen ville vara ute när det äntligen var så mysigt och spännande.

Hundväder….jo jo.

I helgen var jag och Lacey i Moheda där MAS-klubben hade sin första sammankomst.

Tyvärr missade jag fredagens föredrag av Brenda Lee Hoskins (ordförande i den kanadensiska föreningen)

Det hade varit intressant att fått höra vad hon hade att säga men man kan ju inte få allt.
Eftersom jag inte visste säkert om jag kunde åka hade jag inte anmält mig till lördagens utställning så jag och Lacey fick vara åskådare.

Det var häftigt att se så många minisar på en och samma gång.

Av dom ca 250 hundar som finns i Sverige var 59 anmälda till utställningen.
För mig som är ensam om att ha en MAS där jag bor var det fantastiskt att få träffa andra hundar och hundägare, att kunna se och diskutera rasen utan stora ???

Lacey tyckte det var lite läskigt till att börja med, för det var fler hundar där än hon sett i hela sitt liv men hon kom sig rätt snart.
Själv försökte jag fotografera men det var mörkt i hallen och kvaliten blev därefter, några bilder blev det i alla fall.

En stor bonus var att få träffa Laceys släktingar, föräldrar, mormor, mostrar, hel och halvsyskon.

Här är det mamma Oaktoft Cola som bedöms

och här är hon igen med avkommor från tre olika kullar

Syster Lyra är mer lik pappa.

Som är novis på utställningar var det kul att se vilken typ av hund som gick bra.

Hur det gick till hade jag totalt glömt bort sen jag sist var på en, för 5(?) år sen.

Helt klart är att det krävs en hund med tålamod som både kan vänta och se vaken och intelligent ut när det krävs.

Laceys pappa Aussjos Redcliff fick se sig slagen av den här snyggingen

Han heter Melbys Billy, vann sin klass och ägs av Minimeras Kennel

På söndagen diskuterades bildandet av den Svenska Miniature American Shepherdklubben och det var mycket givande, åtminstone den stund jag kunde vara med.

Det var långt hem och jag tyckte det var bäst att bryta vid tovtiden.

Hoppas att de kvarvarande fick klart detaljerna för hemsidan och för bildandet av en interimstyrelse till årsmötet nästa år.

Och nästa år är målet att vi ska träffas lite mer mitt i landet och då blir det inte lika långt att åka.

En härlig helg har det varit och jättekul att få tillbringa den med bara Lacey.

Nu har jag varit 4 veckor på mitt nya jobb och det börjar kännas lite mer bekvämt.
Jag har ju valt själv och tycker det är roligt med nya saker men nog saknar jag mina gamla arbetskamrater ibland.

Hemmavid har jag inte hunnit med någonting alls.
Det är tur att yngste sonen kunnat hjälpa till med hundarna annars hade dom nog rivit huset för länge sen.
Nu är det bara en mindre racingbana.
Tre aktiva hundar klarar inte riktigt fyra veckors semester.
Men… from nästa vecka arbetar jag natt igen och inte för att jag har mindre att göra men hundarna hinner få sitt.

Idag var första dagen på en månad som jag vallade och det gick därefter.
Överenergiska hundar som ville mer.
Jen var såå nöjd efteråt och visst var Cory nöjd han med, men lite putt på det inte bara var han som fick valla.
Fåren tyckte nog attt semestern kunde varat lite till, speciellt en dag som idag när solen skiner.

Nästa vecka ska fåren klippas och jag ser fram emot dagar när jag hinner med ullen.
Ser även fram emot att hundarna ska sluta fälla. Annars blir dom snart lika korthåriga som fåren ska bli.
Pälsen ligger i drivor i hörnen och Lacey ser snart ut som en skabbhund om hon fäller mer. Hennes tjocka vackra svans består numera av tre luggslitna testar, resten har dammsugaren ätit upp.

Annars är hon en vuxen dam nu, till utseendet i alla fall.

Till sättet växlar det mellan bäbis som bara måste ligga på bröstet och sova i tv-soffan till att vara duracell-kanin eller världens duktigaste tjej som kan klättra upp på ALLA stenar längs vägen hur små eller stora dom än är.

Sen står hon där och vinglar och säger

- Titta på mig , vad DUKTIG jag är .

Det är det idag och riktig höstkänsla.

Rätt känsla en dag som denna då jag arbetat sista passet på mitt gamla jobb och ska börja på ett nytt nästa vecka.

Tråkigt att lämna alla trevliga arbetskamrater och samtidigt roligt att gå framåt och lära sig nya saker.

På hemmafronten har vi haft kräft-skiva med riktig kräft-måne

och ett par rejäla klor med tillhörande kräfta.

Lacey har roat sig med leksällskap av en halvårsgammal stabyhounvalp som varit och hälsat på ”mamma”
Åh, vad hon kan springa , den lilla.

Hon är så fylld av lek och spring just nu så vi har tur när det kommer kompis-besök.

Ibland måste man ta igen sig  men det gäller att hålla ögonen på honom för han är lite klumpig med var han sätter tassarna.

Tur att Embla håller ett vakande öga på sin son.

 
Det har inte blivit så mycket fotograferande i sommar men en regnig dag fylld av experimentlusta insåg jag att gödlampor – är rätt fina.

Sommaren försvann fort och regnat har det gjort, nästan varje dag.

Men kantareller finns i MASSOR och lyser upp varje skogspromenad.

Min  kompis Eva är snart klar med sin utbildning till Häst-Akupunktör och ger elevbehandlingar till reducerat pris just nu.

Passa på och prova, länk finns i rutan på hemsidan – Evas Tcm

I helgen ska jag till Gävle och Släktforskardagarna där

Förhoppningsvis med bra föreläsningar och intressanta möten.

Annars har jag som vanligt inte hunnit med hälften av vad jag skulle ha velat göra.

Jag är väl vad min farmor skulle ha kallat ”tyckmycken” fast hon nog inte menade på det viset.

Men det finns  MYCKET jag vill göra och jag har en hel höst framöver då jag kanske, kanske hinner göra en del.

Hundarna vill också göra saker.

Just nu vill dom gå ut ………….. och fåren vill nog ha ett besök.

Och, just nu – regnar det inte………..

…….en dag som vi firade med en tur på byn.

Gågata med stånd som sålde både nytt och gammalt

Nostalgi-bilar med husvagn, som var riktigt fina

Gamla resväskor

konstiga prylar och hötorgskonst

Söta vovvar

och hundar som var trötta på att shoppa

En nationaldagsfirare med flagga

Håbo Ridklubb var på plats

Kanske en blivande liten ryttare?

Ansiktsmålning kunde man få av två blomsterflickor

Avslutade gjorde vi på det välpyntade men rätt tomma fiket

En sån underbar månad med värme och sol.
Ute är så vackert och vägen ner till sjön kantas av växtkraft.

Alldeles vita nyponblommor

Och vackra vackra humleblomster

Hundarna älskar att vara på stranden och än så länge går det bra för badtemperaturen är inte människovänlig.

Jen leker vattenorm.

Lilltjejen springer av glädje.

Och Cory blickar djupt in i mina ögon.

Sommar sommar sommar